29 december

Sorry att jag inte uppdaterat på ett tag, men jag behövde verkligen ta det lite lugnt ett tag. Julafton blev supermysig även om jag inte mådde toppen. Höll på att somna under Kalla anka, men som tur var lyckades jag hålla mig vaken hela julafton, yey! Och massa fina klappar fick jag, bilder kommer nog senare när orken och energin återkommit :)
 
Just nu lyssnar jag på musik och kollar på massa härliga bilder i min digitala fotoram som jag fick av pappa. Tack pappa! Hade önskat mig en sån men trodde inte att jag skulle få det. De är för snälla min familj :)
 
Ikväll kommer mammas bästa vän över med sin man. Jag har tänkt hålla mig på rummet, blir nog nån mysig film eller så. Dessutom börjar ju Stjärnorna på slottet idag, brukar vara kul att titta på!
 
På måndag är det ju nyårsafton, herregud vad tiden går fort. Snart börjar skolan igen också, jag vill inte! Det enda jag vill är att må bra igen, att känna sig pigg för en gångs skull. Det är svårt att förklara hur jobbigt det faktiskt är att inte känna igen sig själv. Jag hoppas innerligt att läkaren hör av sig snart så jag får komma dit och förhöra honom på vad detta är och när det går över. För jag har ju planer nu. Jag ska äta bättre och sedan, när jag fått igång det bra, vill jag börja träna lite smått. För det behöver jag verkligen. Detta var ett riktigt wake-up-call för mig. Jag vill aldrig må såhär igen. Ever.
 
Och snart är det sommar (nåja, några slaskmånader är det väl kvar..) och jag längtar så!
 
 

Skräll

Idag var jag ju hos läkare och för en gångs skull verkar det ha varit en någorlunda vettig en iaf..Lämnade 5 rör (!) med blod och urinprov. Hon skulle ringa om det var något allvarligt, annars skulle jag få brev och få tid till återbesök. Vid 18-tiden förut ringde hon. Det var inget fel på ämnesomsättningen eller mitt blod. Puh, jag var nervös för att det skulle vara leukemi, dödsångest där! Men det var det som tur är inte. Men hon kunde se två saker genom testerna. Dels har jag brist på kalium och dels kunde de se att jag åt för dåligt...skräll. Det kunde man tydligen se för det fanns syra i urinen. Hur som haver, läkaren sa att det finns mycket kalium i bananer och t ex tomater..men sen kom hon på sig själv med att jag ju inte äter grönsaker...så jag skulle googla. Känns ju bra. Sagt och gjort, jag har fattat det som att jag måste äta mer kött, fisk, frukt och grönsaker. No shit. Men måste medge att det verkligen SUGER att ha ännu en brist, och nu kan jag inte "skylla" på tabletterna för att slippa äta mer varierat. Och eftersom denna skit jag upplever nu inte verkar försvinna återstår det bara för mig att börja äta bättre. Start från idag. Till kvällsmat blev det mackor och oboy (mjölk) och imorgon ska jag iväg och handla och försöka köpa mat jag iaf kan tänka mig att äta. För jag inser att jag måste förändra mitt beteende till mat, men det är verkligen lättare sagt än gjort. Vi har ett så konstigt förhållande idag, jag och maten. Men jag hoppas att vi blir bästisar och bundis som vi var när jag var yngre. Då älskade vi varandra. Och ska jag dessutom någon gång börja träna så krävs det att jag klarar att sköta min mat på ett normalt och nyttigt sätt. Dessutom suger det att vara socialt handikappad, när man inte äter allt som bjuds. Jag är trött på problemen och att alla tjatar. Ingen tror att jag kommer att lyckas, jag har aldrig klarat av det tidigare. Men nu ska jag verkligen göra mitt bästa. Sallad istället för pizza. Och om inte det går, sallad på pizzan. Jag måste börja någonstans. Och det nu.
 
Imorgon kväll ska jag till min syster och se på film, känns som att det är ungefär det jag klarar av just nu. Vet ju inte hur länge jag kommer må såhär, vet inte hur mycket som krävs för att bristen ska försvinna. Men jag ska göra mitt bästa för att det har gått åt rätt håll när jag ska på återbesök i januari. Annars vette fan vad jag gör...

Liknande inlägg

Pissigt!

Det är fan inte kul att vara jag nu. Var till skolan i morse, mådde pissigt både innan o väl framme. Höll på att somna. La huvudet på bänken, såg att läraren tittade på mig. Orkade inte bry mig. En i klassen frågade om jag var trött, följdfrågan blev om jag festat...jag orkade knappt svara. De lär inte bli förvånade när jag inte är där imorn iaf. Hemma försökte jag äta, mådde illa. Låg i sängen och vilade i mer än 2 timmar. Sen iväg o hälsa på hos mormor och syrran. Gick bra. Mamma o jag såg sen på film, jag somnade i soffan. Blev hungrig vid 7. käkade julgröt. Sedan dess har jag legat i soffan o mått förjävligt. Illamående, ont i armarna som bara den och magen sved o kurrade.. Lyckades undgå att spy denna gång iaf. Nu har jag kånkat mig till sängen med en hink på golvet bredvid. Just in case. Jag orkar inte ha det så här längre. Jag är helt seriös. Detta är ju inte jag, känner inte igen mig själv. Mamma skojade att jag kunde äta gröt till frukost imorn, då ser han hur dåligt du mår... Men never. Ska bara äta mackor hädanefter. Jag tror han ser det ändå. Hittar han inget fel eller om jag ska dras med det här en dag till, så finns det stor sannolikhet att jag kommer att gråta. Där, framför honom. För jag orkar verkligen inte med det här längre, jag vill bara bli bra igen! Det är det enda jag önskar mig i julklapp..