Annas källa

I dreamed a dream

Det här med att vara sysslolös är tråkigt, ensamt och uttröttande!! Jag går och lägger mig sisådär vid midnatt, somnar en timme senare, och sen sover jag djupt djupt djupt fram till klockan är 10.30. Sen är hela dagen förstörd. Det känns som det i alla fall. Och mina drömmar blir allt konstigare för var dag som går. Igår natt drömde jag att min älskade Tove var deprimerad och inte ville leva mer, inatt drömde jag att vi var ute och festade - på en onsdag. Jag drömde också att jag var ute och letade kläder, vilket jag faktiskt måste göra i verkliga livet. Men kraften att åka in till stan, nej den har jag inte hittat än. Kanske imorgon.

Den var så läskig den där drömmen om Tove. Så verklig på något sätt. Men jag måste medge att det kändes mycket svårt och jobbigt att vara på andra sidan. Jag har själv varit den som varit deprimerad och inte velat leva längre, och helt plötsligt fick jag en insyn i hur det är för alla andra runtomkring. Nu var det ju bara en dröm och jag hoppas innerligt att det aldrig blir till sanning, men ändå. Vad säger man till någon som inte vill leva längre? "Du vet att du får ringa NÄRSOMHELST!"... Speaking of experience, jag tror inte att man ringer sin kompis och säger: "Du förresten, jag vill inte leva längre..."

Det känns som ett för stort ämne. Men däremot kan det hjälpa väldigt mycket att veta att det finns människor där för en, som stöttar och som framför allt lyssnar. Bara det att ta sig tid till att sitta ner, prata och lyssna - det kan betyda så oerhört mycket. Det vet jag.