Efter att ha mått ok i nån vecka o varit extremt rastlös har jag nu blivit sämre igen. Aptiten är nästan helt borta, hjärtat gör ont o jag bara gråter hela tiden. Trodde verkligen det hade vänt.. Visserligen mår jag bra av att gråta o jag gör det ofta. Jag gråter för jag är så sjukt jävla trött på att må såhär. Jag vill bli mig själv igen. Medicinen tar bort mina toppar men inte dalarna verkar det som. Och jag kan inte tänka klart. Allt är luddigt. Och jag kämpar o kämpar och hoppas att det blir bättre väldigt snart. För jag vill inte att varje dag ska vara en kamp, som det varit i en månad nu. Jag vill tycka om mitt liv igen.