Igår såg jag på en ny serie på SVT som heter Mina två liv. Programledare är Ann Heberlein som bl a skrivit boken "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva". Jag läste den boken när den kom ut för ett par år sedan och kände igen mig. Det gjorde jag även lite igår. Programmet följer olika personer med bipolär sjukdom och det var verkligen intressant. En mening som följde med mig var när en person hade varit inlagd på psyk och sedan fått antidepressiva. Sen kom hon till sin läkare några veckor senare och var jätteglad. Han sa då till henne att man inte blir sådär glad av antidepressiva utan att de bara håller en över vattenytan. Då visade det sig att hon hade bipolär sjukdom. Väldigt bra sagt! För antidepressiva är inga "happy pills" kan jag tala om för er, de gör bara så att man klarar av dagen och inte så mycket mer. Resten får man kämpa för. Tänka positivt, se framåt istället för bakåt och ta en dag i taget. För man vet aldrig när det kan vända. Idag mår jag bra men jag vet också hur lätt det är att falla tillbaka. Så därför kämpar jag varje dag, för att en dag se tillbaka och säga: I fucking did it!
