En räddare i nöden
Ibland har jag bara lust att skrika "lämna mig ifred", men det hade inte hjälpt det heller. Det är såna här dagar då jag inser att jag inte hade klarat mig utan mina antidepressiva. Jag hade sjunkit fort då. För ibland känns det som att det är dem som räddar mig och låter mig andas. Det är dem som får mig att gå upp ur sängen på morgonen och kämpa igenom ännu en dag. Jag vågar inte ens tänka på vad jag hade gjort, eller var jag hade varit, utan dem. En räddare i nöden.