Skräll
Idag var jag ju hos läkare och för en gångs skull verkar det ha varit en någorlunda vettig en iaf..Lämnade 5 rör (!) med blod och urinprov. Hon skulle ringa om det var något allvarligt, annars skulle jag få brev och få tid till återbesök. Vid 18-tiden förut ringde hon. Det var inget fel på ämnesomsättningen eller mitt blod. Puh, jag var nervös för att det skulle vara leukemi, dödsångest där! Men det var det som tur är inte. Men hon kunde se två saker genom testerna. Dels har jag brist på kalium och dels kunde de se att jag åt för dåligt...skräll. Det kunde man tydligen se för det fanns syra i urinen. Hur som haver, läkaren sa att det finns mycket kalium i bananer och t ex tomater..men sen kom hon på sig själv med att jag ju inte äter grönsaker...så jag skulle googla. Känns ju bra. Sagt och gjort, jag har fattat det som att jag måste äta mer kött, fisk, frukt och grönsaker. No shit. Men måste medge att det verkligen SUGER att ha ännu en brist, och nu kan jag inte "skylla" på tabletterna för att slippa äta mer varierat. Och eftersom denna skit jag upplever nu inte verkar försvinna återstår det bara för mig att börja äta bättre. Start från idag. Till kvällsmat blev det mackor och oboy (mjölk) och imorgon ska jag iväg och handla och försöka köpa mat jag iaf kan tänka mig att äta. För jag inser att jag måste förändra mitt beteende till mat, men det är verkligen lättare sagt än gjort. Vi har ett så konstigt förhållande idag, jag och maten. Men jag hoppas att vi blir bästisar och bundis som vi var när jag var yngre. Då älskade vi varandra. Och ska jag dessutom någon gång börja träna så krävs det att jag klarar att sköta min mat på ett normalt och nyttigt sätt. Dessutom suger det att vara socialt handikappad, när man inte äter allt som bjuds. Jag är trött på problemen och att alla tjatar. Ingen tror att jag kommer att lyckas, jag har aldrig klarat av det tidigare. Men nu ska jag verkligen göra mitt bästa. Sallad istället för pizza. Och om inte det går, sallad på pizzan. Jag måste börja någonstans. Och det nu.
Imorgon kväll ska jag till min syster och se på film, känns som att det är ungefär det jag klarar av just nu. Vet ju inte hur länge jag kommer må såhär, vet inte hur mycket som krävs för att bristen ska försvinna. Men jag ska göra mitt bästa för att det har gått åt rätt håll när jag ska på återbesök i januari. Annars vette fan vad jag gör...